Per-Marcus + cyklar = &"#)/%"&("#¤!(%&(

Hej,
det är Philip som skriver nu. Jag tänkte bara berätta om min käre vän- och kollegas angenämenhet att komma i obalans med sina cyklar, psykiskt.

Det hela började för jätte... äh så långt tillbaka går vi inte. Utan vi tar från i somras.


Den blå, och alldeles speciella cykeln.

Marcus cyklar runt på någon cykel hemifrån till han får syn på sin nya kärlek. Den blå faran, a.k.a Per-Marcus älsklingscykel. Så han tar och börjar cykla på den med samma.

Men så, en dag, när Marcus är påväg till skolan händer något. Cykelns pakethållare ramlar av helt plötsligt! Marcus blir alldeles till sig av förbaskelse. Men Marcus tänkte inte mer på det, utan tyckte att nu såg cykeln lite sportigare ut, och han cyklade vidare. Helnöjd.

En annan gång ska Marcus iväg någonstans med sin cykel. Och då händer det en till hemsk sak. Den bakre stänkskärmen laggar totalt och hamnar under däcket. Marcus sliter sitt hår av aggretioner och försöker illvilligt att rätta till stänkskärmen. Men ack förgäves, här krävdes något mer inveckat! Marcus lever med det resten av dagen, men när han kommer hem ska han försöka laga bakskärmen. Händig, som Marcus förstås är, tar han itu med problemet. Han skruvar, sliter, böjer och bänder. Men inget fungerar. Den enda lösningen av problemet är helt enkelt att montera bort stänkskärmen. Sagt och gjort, nu vart ju cykeln som ny, och Marcus, ja.. Han var helnöjd.

Nu skulle Marcus ut på äventyr med sin cykel. Han och hans vänner begav sig ut på en lång cykeltur till "Strå" en bit utanför Skellefteå. Men, på vägen, vad tror ni händer? Om inte, Marcus tappar en pedal! Tro det eller ej, men det är sant, han tappade en pedal!!!!1 Men inte var han bitter för det inte, cykeln fanns ju kvar endå, fast utan pakethållare, stänkskärm bak och en pedal. Men Marcus, han var helnöjd.

Sista gången Marcus cyklade på sin älskade blå cykel var till någon okänd destination. Han lämnade cykeln obevakad, bara för något ögonblick, men när han kom tillbaka för att hämta sin sköna, var hon borta. Spårlöst borta. Nu var Marcus verkligen förtvivlad, han slet sitt hår, sprang upp och ner för väggar, välte bussar och kysste telefonkiosker! (Eller, nej så värst galen blev han inte). Men han blev ledsen, riktigt ledsen. Men Marcus tänkte, livet går vidare endå, på ett eller annat sätt, det gäller bara att lista ut hur.


Den röda, mindre speciella (men fortfarande speciella) cykeln.
Så, Marcus lyckades låna sig en cykel av en i sin familj, en röd, fin cykel. Med lås på tillochmed. Men så, här om dagen, rättare sagt igår, skulle han cykla hem från sin käre bloggkollega pertANDER. Och då händer det, kedjan hoppar av och blir alledeles fucked' up ! Så han tvingas bära cykeln hem från stan till hans residens! När han kommer hem, sätter han sig vid datorn och meddelar mig om detta, sedan tar han itu med lagningen. Han lyckas laga den tillslut, så pass att den var av brukbart skick. Än en gång var Marcus helnöjd.

Nästa dag, han cyklar till Jesper. Cykeln fungerar som en gud hela vägen dit. Men på vägen hem. Samma visa som dagen innan, kedjan hoppar och Marcus tvingas att bära hem cykeln på sina muskulösa axlar ända hem till sitt residens.
Än en gång meddelar Marcus detta till mig och jag känner att jag måste göra samhället en tjänst genom att skriva detta inlägg och dela med er av all information jag har tillhandahålligt.




För att på ett bra sätt avrunda hela denna informationstext tänkte jag citera Marcus några gånger.


"vad vill cyklar mig ?"

"jag hatar cyklar lika mycket som cyklar hatar mig!"

"den som uppfann cykeln måste glömt att det finns sånna som mig,
jag ska ge han ett sanningens ord"




Jaa.. Det var allt för idag, men misströsta icke, jag kommer tillbaka med ännu mer, och spännande information inom en "snar" framtid !

Över och ut, eder Nils-Philip.